Underarter
En eurasisk varg (Canis lupus lupus), vilken är ett exempel på den "nordliga" vargkladen.
Antalet underarter är under diskussion. Antalet erkända underarter har vid en period varit så många som 50, men listan kan har också reduceras till ungefär 13-15 underarter. Modern klassificering av dessa underarter baseras på DNA, anatomi, utbredning och flyttningsbeteenden. Vargen uppvisar en mycket stor dimorfism över sitt geografiska utbredningsområde. Kring år 2005 erkändes ungefär 39 beskrivna underarter, som bland annat omfattar vilket inkluderar rödvarg och de två underarterna av domesticerad hund, dingo (C. l. dingo) och hund (C. l. familiaris) men vad gäller de två senare råder det inte konsensus.
Vargens underarter delas upp i huvudgrupper:
"Nordliga vargar": stora arter med stor hjärna och starka rovdjurständer som förekommer i Nordamerika, Europa och norra Asien.
Arabisk varg (Canis lupus arabs), vilken är ett exempel på den "sydliga" vargkladen.
"Sydliga vargar": förekommer på Arabiska halvön och södra Asien. De kännetecknas av kort päls, liten hjärna och svaga rovdjurständer. De kan utgöra en reliktpopulation av tidiga vargar, då de påminner om vargfossil funna i Europa, och graden av förändringar i deras DNA daterar dem till 800 000 år gamla, till skillnad från de amerikanska och europeiska utvecklingslinjerna som bara sträcker sig 150 000 år tillbaka. Lätena hos de södra vargarna har en högre andel korta, skarpa skall, och de ylar sällan. Det är troligt att hund och dingo härstammar ifrån denna grupp.
Vargarna i centrala och östra Asien ligger i storlek mitt emellan de nordliga och sydliga vargarna. Storleksskillnaderna på hjärnorna hos olika vargpopulationer är väl definierad, där vargarna i norra Eurasien har de största, de nordamerikanska något mindre, och de sydligaste vargarna har de minsta. Sydliga vargars hjärnor är 5–10% mindre än de nordliga vargarnas. trots skillnader i ekologi och morfologi kan nordliga och sydliga vargar få avkomma.
Tamhunden klassificerades tidigare som en egen art, Canis familiaris, men behandlas idag ofta som underart till vargen Canis lupus familiaris. Det råder dock inte vetenskaplig konsensus i frågan och olika discipliner använder olika sätt att klassificera tamhunden.
En eurasisk varg (Canis lupus lupus), vilken är ett exempel på den "nordliga" vargkladen.
Antalet underarter är under diskussion. Antalet erkända underarter har vid en period varit så många som 50, men listan kan har också reduceras till ungefär 13-15 underarter. Modern klassificering av dessa underarter baseras på DNA, anatomi, utbredning och flyttningsbeteenden. Vargen uppvisar en mycket stor dimorfism över sitt geografiska utbredningsområde. Kring år 2005 erkändes ungefär 39 beskrivna underarter, som bland annat omfattar vilket inkluderar rödvarg och de två underarterna av domesticerad hund, dingo (C. l. dingo) och hund (C. l. familiaris) men vad gäller de två senare råder det inte konsensus.
Vargens underarter delas upp i huvudgrupper:
"Nordliga vargar": stora arter med stor hjärna och starka rovdjurständer som förekommer i Nordamerika, Europa och norra Asien.
Arabisk varg (Canis lupus arabs), vilken är ett exempel på den "sydliga" vargkladen.
"Sydliga vargar": förekommer på Arabiska halvön och södra Asien. De kännetecknas av kort päls, liten hjärna och svaga rovdjurständer. De kan utgöra en reliktpopulation av tidiga vargar, då de påminner om vargfossil funna i Europa, och graden av förändringar i deras DNA daterar dem till 800 000 år gamla, till skillnad från de amerikanska och europeiska utvecklingslinjerna som bara sträcker sig 150 000 år tillbaka. Lätena hos de södra vargarna har en högre andel korta, skarpa skall, och de ylar sällan. Det är troligt att hund och dingo härstammar ifrån denna grupp.
Vargarna i centrala och östra Asien ligger i storlek mitt emellan de nordliga och sydliga vargarna. Storleksskillnaderna på hjärnorna hos olika vargpopulationer är väl definierad, där vargarna i norra Eurasien har de största, de nordamerikanska något mindre, och de sydligaste vargarna har de minsta. Sydliga vargars hjärnor är 5–10% mindre än de nordliga vargarnas. trots skillnader i ekologi och morfologi kan nordliga och sydliga vargar få avkomma.
Tamhunden klassificerades tidigare som en egen art, Canis familiaris, men behandlas idag ofta som underart till vargen Canis lupus familiaris. Det råder dock inte vetenskaplig konsensus i frågan och olika discipliner använder olika sätt att klassificera tamhunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar